2012 > 02

Min dag:

 

Vaknade med världens huvudvärk och ont i hela kroppen efter att ha somnat bredvid min son i hans lilla säng. Skyndar iväg till dagis för att lämna barnen men får bara lämna Isabelle. J-P hade fått ögoninflammation och blev hemskickad direkt. Hade inget annat alternativ än att ta med mig honom till skolan. Tack och lov undervisar jag endast i musikteori på torsdagar och kunde hålla honom samtidigt som jag skrev på tavlan. Jag hade fullt med leksaker med mig men han ville naturligtvis bara vara i famnen. Jag var jättetrött och kände mig allt annat än på topp. Men vid 18-tiden ikväll kom min mamma och passade barnen så att jag kunde gå iväg på personalfest. Och det var supertrevligt. Det är så sällan jag kommer ut sedan jag fick barn. Två och en halv timme var jag borta och åt god mat, njöt av trevligt bordssällskap och gott vin. Det blev ett väldigt trevligt avslut på den här dagen.

Read entire post

Jag vill sända mina varmaste gratulationer till Kronprinsessan och Prins Daniel. Vilken lycka att de äntligen har fått barn. Prins Daniel såg ut att vara så lycklig och stolt vid presskonferensen i morse. Jag sjöng för Kronprinsessan och Kungafamiljen i december och fick chansen att skåda en väldigt vacker blivande mor. Hon verkade så harmonisk. Jag önskar dem ett underbart liv tillsammans med den lilla dotter de fick i natt.

Read entire post

Såg ni begravningen igår? Eller satt ni klistrade framför Melodifestivalen? Jag såg begravningen och missade hela Mellon. Jag hade tänkt att växla program men det gick bara inte. Jag var så tagen av begravningen att jag satt och grät under tre timmar. Barnen var vakna större delen av ceremonin och de blev mutade med mängder av godis för att hålla sig lugna. När ceremonin var över och barnen sov såg jag att de hade rivit hela huset. Haha! Det får jag ta tag i idag istället. Igår var sorgens dag.

 

Whitney har betytt så oerhört mycket för mig och för många andra unga och sökande sångare. Hon lyste upp hela världen och spred sin stämma och vackra aura. Hon gav unga svarta kvinnor ett ansikte, unga fattiga sångerskor ett hopp och berörde var och en oavsett ras- eller klasstillhörighet.

 

Kevin Costner höll ett fantastiskt tal och beskrev tiden då de arbetade ihop med Bodyguard. Det är så lätt att tro att världens vackraste kvinna med världens vackraste röst har ett fantastiskt bra självförtroende. Men så var det inte. Costner beskrev en väldigt rädd och osäker kvinna som hela tiden trodde att hon inte var bra nog.

 

Egentligen var det ingen begravning. Det var en enorm hyllningsceremoni. Världens främsta artister sjöng från hjärtat och berättade om sina finaste minnen med Whitney. Alicia Keys berörde mig oerhört när hon satt vid flygeln bara en meter framför Bobbi Kristina och sjöng "Whitney is an angel" med sprucken stämma. 

 

Det kändes som att alla var överens om en sak: Nu har Whitney hittat hem till Gud. Nu är hon en ängel och sjunger i himlen. Jag som inte har någon religionstillhörighet kände mig riktigt avundsjuk på den gemenskap som verkar finnas i de svarta kristna kyrkorna. Där man helt förlitar sig på att Gud tar hand om den avlidne och vet att denne har det bra. Där man helt spontant ställer sig upp och säger "Halleluja" eller "Amen" samtidigt som någon håller ett tal eller sjunger en hyllningssång. Det var vackert och inspirerande.

Read entire post

Först Michael Jackson och nu Whitney Houston. Två av 1900-talets största ikoner är borta. Nyheten om Whitneys död skakade om mig rejält. Tillsammans med Céline Dion har de två regerat i världen. Ingen levande kvinna har kunnat mäta sig med dem eller ens försöka. Nu är bara Céline kvar.

 

Jag minns en MTV-gala för många år sedan där först Madonna uppträdde live. Hon dansade grymt bra och hade världens närvaro MEN hon sjöng så falskt att jag var tvungen att hålla för öronen. Det gick inte att lyssna på. Jag tänkte att det hade blivit något fel på medhörningen under galan. En stund senare glider Whitney Houston ned för en låååång trappa sjungandes "I will always love you" helt a cappella. Det var så rent, vackert och perfekt sjunget. Då insåg jag att det helt enkelt rörde sig om två sångerskor som sjöng i helt olika dimensioner.

 

Jag såg Whitney på Globen här för något år sedan. Det var en chock. Hon hade knappt någon röst kvar. Så slut att hon stönade av att gå omkring på scenen. Men det gjorde mig ingenting. Jag hade i alla fall sett Whitney live och det kommer mina barn att få höra om när de blir äldre.

Read entire post

Det är fredag. Fredagarna är nästan alltid ljuvliga och speciella för mig. Det är ju helgens första kväll! Även om man som frilansare inte så ofta är ledig just på helgen känns det ändå lite magiskt. Den här helgen skall jag försöka spela in några låtar i studio. Jag skulle ha gjort det för flera veckor sedan men lyckades inte återhämta mig från min förkylning. Jag kände mig frisk igår och då har jag varit sjuk i 3 veckor. Naturligtvis hade läkningsprocessen gått mycket snabbare om jag bara hade varit hemme och vilat. Men det har inte gått. Jag var hemma i en vecka och fick sedan panik över hur mycket jag hade missat och trippelarbetade direkt. Så då blev jag sjuk igen. Men nu är jag äntligen frisk! Och jag har så mycket energi.

 

Min lille son har under förra veckan skolats in på samma förskola och avdelning som min dotter. Det har gått jättebra och han är superduktig. Nu har jag fått så mycket mer tid för arbete och röstvård då barnen är borta på dagarna. Nu kanske det äntligen blir lite ordning och reda på mitt övande. När barnen är hemma går det nästan inte att göra någonting. Jag minns att jag fick frågan om hur mitt sångarliv hade förändrats i och med mitt moderskap, under en intervju när jag hade fött mitt första barn. Jag svarade något i stil med att det inte alls hade blivit så förändrat utan att allt fortfarande var möjligt. Det var nog lite väl optimistiskt sagt för så är det inte. Det har förändrats jättemycket och allt har blivit tusen gånger svårare. Men skam den som ger sig! Vad vore livet utan utmaningar?

Read entire post

Igår kväll njöt jag av årets första deltävling i Melodifestivalen tillsammans med min lille son. Det var helt omöjligt att få honom i säng innan åtta så han fick vara uppe. Döm om min förvåning när han ställer sig upp och börjar dansa till "Dead by April" och rocka loss till growlen. Han klappade i takt, gungade och dreglade ned hela pyjamaströjan. Han gick verkligen igång på hårdrocken. Annars tyckte han nog rätt bra om Sean Banan. Det var mycket fart och passade att gunga till.

 

Själv älskade jag Thorsten Flinck och Loreen. Det finns få sångare som artikulerar lika bra som Thorsten. Och hans ord som kom direkt från hjärtat. Fantastiskt! Loreen tyckte jag var vacker som en älva och låten höll samma klass som en bra Rihanna-låt. Jag måste säga att jag blev postitivt överraskad av den första omgången och att den höll måttet bra.

Read entire post

Senaste inläggen

Senaste kommentarer